Lisen Ferm

Ja jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här. Det skrämmer mig att jag kan nå dig vart du än är.
Jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder någonstans.
..Ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.

Det är kanske dags att inse att människor förändras och att man inte kan leva i det förflutna. Jag saknar en person som inte exiterar, mer än i mitt minne. Gör så ont att det är du.
Du sviker mig gång på gång. Ger mig falska löften som alltid bryts bit för bit.  Ger mig hopp om att det ska bli bättre men det blir det aldrig. Jag trodde så mycket mer. Men det smärtan som du gav mig idag. Det tog hårt. Du är inte värd att vara i min närhet. Du tar mig förgivet. Du gör mig till någon jag inte vill vara. Jag orkar inte kämpa mer för vår vänskap. Man måste vara två. Jag vet inte vem du är längre. Jag känner inte dig.
Vi vet båda två.. Det var vår sista dans, vår sista chans!
/L.